De tre treorna har nu avslutat ännu en spännande resa. De begav sig fulla, inte av öl den här gången utan av förväntan, till det mystiska sultanatet Brunei. Brunei är ett litet oljeproducerande land på knappt 400 000 invånare och ligger på nordvästra Borneo. Landet har styrts av sultanen Hassanal Bolkiah i över 40 år, av hans släkt sedan 1400-talet, och enligt vår egen kung har han en ”otrolig närhet till sitt folk”.
Efter en liten flygtur och en betydligt längre bussresa befann vi oss i huvudstaden Bandar Seri Begawan. För att vara en huvudstad var det förvånandsvärt tyst och lite människor ute för en fredagkväll, kanske beror detta på totalförbudet av alkohol? En liten tur runt stadens centrum fanns det tid för innan det var dags att vila upp sig på stans billigaste hotel inför kommande äventyr.
Tidigt *host*host* nästa morgon korsade vi floden för att ta oss till den lokala marknaden. Om vi upplevde det som att vi blev uttittade på andra resor så slog detta alla rekord. Här pratar vi i nivå med en apa som sitter i en bur, cyklar på en enhjuling, samtidigt som han jonglerar med 3 klasar bananer och spelar fiol. Marknaden var i alla fall som vilken som helst, grönsaker, frukt och levande sköldpaddor och ålar.
Även om det är gångavstånd till nästan allt i staden så finns det vissa sevärdheter som man måsta ta bussen till, och bussystemet i Brunei är väldigt speciellt. Först och främst vet ingen riktigt när de går, eller vilken linje som går var. Sedan är bussarna rätt små med max 25 pax, en chaufför och en biljettkontrollant. Kontrollanten frågar var alla vill åka och om det inte ligger alltför långt ifrån ordinarie rutt så kör de ända fram till passagerarnas bostäder. Kanske har det mystiska bussystemet något att göra med att det finns en bil till varannan person i Brunei. Vi tog i alla fall bussen till Jame mosken, en riktigt fantastisk byggnad med härligt grönområde.
Vi trodde tyvärr det var smart att åka till Brunei under en muslimsk högtid för att kanske se lite festligheter. Vad det egentligen innebar var att mosken var stängd 5 dagar före högtiden för alla icke muslimer. Så vi fick nöja oss med rundvandringen. Som tur var träffade vi lite trevligt folk på vägen.
Innan vi lämnade Kuching fick vi från flera källor höra att om vi skulle till Brunei så var vi tvungna att äta sushi på Excapade. Det skulle tydligen vara den bästa på Borneo. Så med förväntningarna uppe över skyarna vandrade vi vidare längs motorvägen som 3 förrymda djur från zoo. Lite av ett historiskt ögonblick blev det då jag aldrig ätit sushi, någonsin. Smaken var inte helt fel, men låt oss säga att om det var den bästa sushin på Borneo vill jag nog inte smaka den sämre. Madelene och Annika stormtrivdes i alla fall och över lag var det riktigt trevligt.
Nu började vi i alla fall närma oss en av de stora anledningarna till besöket i Brunei, the Empire Hotel. Ett gigantiskt hotel som byggdes för nästan 7 Milj SEK och har ca 500 rum. Det kändes som att hela byggnaden bara bestod av marmor med vissa delar klädda i guld för att bidra med viss variation. Perfekt bostad för 3 I:are alltså! 2 nätter skulle det bli med en mycket efterlängtad frukostbuffée. Äntligen lite riktigt bröd och ost! Förutom att det är över 50 m i takhöjd finns det flera restauranger, pooler, en bowlinghall, en bio och en spa anläggning som erbjuder ”chocolate rubb”.
Nästa dag var det dags att besöka de mindre flådiga, men dock så spännande husen i Kampong Ayer, Bruneis vattenstad. Här står hus efter hus på pålar gjutna i floden. Allt ifrån lutande ruckel som förmodligen kommer rasa vilken dag som helst, till nybyggda hus som fortfarande lutar. Nästan 40 000 människor bor här och transport består av taxibåtar som åker i skytteltraffik. Även om det ser primitivt ut finns det affärer, skola, sjukhus och moske.
Over and out!
//Anders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar