Djungelboken??

Denna helgs äventyr kunde ha uteblivit helt, vi blev lite sena till flygplatsen och missade check-in time med tio minuter. Som tur var fick vi snabb hjälp och gick betydligt lugnare mot gate R med boardingpassen i handen. Living on the edge! Planet var inte stort men flygningen gick fint och vi fick till och med fika. Efter att flugit low-cost sedan vi kom hit kändes free juice och macka oerhört lyxigt.

Flygplatsen i Mulu var mini, flygledartornet var lägre än terminalbyggnaden på en våning. Innan vi visste ordet av var vi inne i Mulu national park och bestämde vilka turer vi skulle ta. Det kostade lite mer än beräknat och vi insåg att vi fått ont om slantar. Negativt cash-flow. Lite för negativt insåg vi och beräknade att vi inte skulle ha råd att äta alla måltider. Några ATM finns inte i Mulu! Som tur var hade kvinnan vi checkat in hos missförstått oss och sa nu att det visst gick att betala med credit card, så lugna puckar igen! ”Det ordnar sig, det gör det alltid” som han sjunger den där Timbuktu.

På vårt första äventyr bar det av mot Deer cave och Langs cave. Vår guide Ismail berättade mycket om hur man överlever i djunglen, speciellt om man har fiender där ute. Bland annat sa han att man brukar skjuta söta miniekorrar (riktiga sötbollar,ja de såg faktiskt ut som bollar) som övning för att bli bra skyttar. ”NOOOO!” utbrast jag som inte förstod hur man ens kunde komma på tanken att döda sötbollarna. Ismail började förklara men han såg det som hopplöst och avslutade diskussionen med ”you wouldn’t survive long in the jungle”. Kanske sant men ekorrarna skulle! Vi hade även sällskap av en knasig tant som frågade om allt vi stannade och tittade på var ätbart, även de små sötekorrarna. ”I ate squirrel once” …och där tappade hon all min respekt!

"Oh! Can you eat this?"-tanten i blå mössa :)

Väl framme vid grottorna fick vi häftiga upplevelser. Det går liksom inte att beskriva, det är som att gå runt i en konstutställning i ett mörkt berg och veta att naturen gjorde det här på egen hand. Man fattar inte riktigt även om man får teorin bakom. Deer cave har världens största grottöppning och ja den var enorm. Denna grotta är hem för flera miljoner fladdermöss och därmed också full med bajs. Tittar man upp i taket hänger det kolonier med fladdermöss över ens huvud och kollar man ner ligger där sjöar av bajs, gällde att hålla sig på stigarna. Har man turen på sin sida kan man se fladdermössen flyga ur grottan i spiralformade formationer. Vi satt och väntade på att se detta men gav upp då det blev för mörkt. Ganska häftig känsla att sitta mitt ute i djungeln nedanför ett högt berg och bara vara.

 Efter en välbehövlig middag som var oväntat god (i jämförelse med maten i Bako för några veckor sen) fanns inte mycket mer att göra än att gå tillbaka till doormet där vi hade haft tur och hittat ett eget rum med tre sängar. Hade i och för sig kunnat vara spännande med ombyte men nä.. man vet ju aldrig vad främlingar har för sig om nätterna!

 Lördagen hade ett späckat schema och efter pannkaksfrukost tog vi på egen hand en liten uppvärmningsutflykt till ett fågeltorn ute i skogen. Det var högt och gängligt och knappt några fåglar visade sig men det var ganska mysigt ändå. Sedan bar det av mot canopy walk, vilket innebar att vi skulle gå på smala träbroar 20-30 meter över marken. Det kändes sådär hållbart och gungade rätt bra, tur att man inte är höjdrädd! Vilken upplevelse! Min höjdpunkt på resan. Och måste nämna guiden, hon var himla cool och jag och Madde benämner henne nu som Pocahontas (både på grund av hennes utseende och hennes brinnande intresse för sin skog).

 Efter lunch hoppade vi i en grund träbåt och åkte upp längs floden mot Lagang-grottan. Guiden på denna fast-lane tour var söt och tystlåten men visade oss olika typer av djur både utanför och inuti grottan. Fladdermössen svischade förbi över våra huvuden och mitt inne i grottan släckte vi våra ficklampor och det blev totalmörker. Wow, vi står mitt inne i berget och det enda man hör är fladdermössen och vatten som droppar. Hoppas verkligen ficklamporna går igång igen! Som tur var gjorde de det och vi kunde fortsätta spana på den fantastiska grottan. Kvällen fortsatte med en night tour i mörkret. Vi fick se många konstiga djur och kändes lite som en spökvandring, man visste inte vad som låg och lurade i buskarna. Dessa hittade vi iaf:

Mitt i natten vaknade jag av ett knastrande ljud som blandade sig med syrsornas konstanta spelande (tänk svensk sommarnatt fast fler syrsor). Det knastrande ljudet slutade men jag var övertygad om att mina kex blivit attackerade av en mus men slog bort det och somnade om. När vi vaknade nästa morgon var det två små hål i en annan kexförpackning.  Mys med möss i sängen! Tur att detta var sista natten!

Efter frukost var det dags för båttur igen, den här gången besökte vi först en penanby (urbefolkningsstammmen heter penan i muluområdet) och fortsatte sedan mot wind cave och clear water cave. I wind cave fanns många fina kolonner som man inte fattade hur de ens höll ihop, jättetunna nedtill och stor stenklump på toppen. Häftigt att se! Clear water cave var inte så dum den heller och efter det blev det ett litet dopp i floden. Svensk temperatur på vattnet, oväntat nog. Skönt! Lunch och sedan tillbaka till miniflygplatsen, den här gången i god tid. Med många kilometer i benen var det skönt att komma hem till sängen i Kuching igen. Vi orkade inte ens ut och köpa käk! Men som vanligt, Borneo levererar!

Puss o kram

Annika

Vi har hittat olja!!!

De tre treorna har nu avslutat ännu en spännande resa. De begav sig fulla, inte av öl den här gången utan av förväntan, till det mystiska sultanatet Brunei. Brunei är ett litet oljeproducerande land på knappt 400 000 invånare och ligger på nordvästra Borneo. Landet har styrts av sultanen Hassanal Bolkiah i över 40 år, av hans släkt sedan 1400-talet, och enligt vår egen kung har han en ”otrolig närhet till sitt folk”.

Efter en liten flygtur och en betydligt längre bussresa befann vi oss i huvudstaden Bandar Seri Begawan. För att vara en huvudstad var det förvånandsvärt tyst och lite människor ute för en fredagkväll, kanske beror detta på totalförbudet av alkohol? En liten tur runt stadens centrum fanns det tid för innan det var dags att vila upp sig på stans billigaste hotel inför kommande äventyr.

Tidigt *host*host* nästa morgon korsade vi floden för att ta oss till den lokala marknaden. Om vi upplevde det som att vi blev uttittade på andra resor så slog detta alla rekord. Här pratar vi i nivå med en apa som sitter i en bur, cyklar på en enhjuling, samtidigt som han jonglerar med 3 klasar bananer och spelar fiol. Marknaden var i alla fall som vilken som helst, grönsaker, frukt och levande sköldpaddor och ålar.

Även om det är gångavstånd till nästan allt i staden så finns det vissa sevärdheter som man måsta ta bussen till, och bussystemet i Brunei är väldigt speciellt. Först och främst vet ingen riktigt när de går, eller vilken linje som går var. Sedan är bussarna rätt små med max 25 pax, en chaufför och en biljettkontrollant. Kontrollanten frågar var alla vill åka och om det inte ligger alltför långt ifrån ordinarie rutt så kör de ända fram till passagerarnas bostäder. Kanske har det mystiska bussystemet något att göra med att det finns en bil till varannan person i Brunei. Vi tog i alla fall bussen till Jame mosken, en riktigt fantastisk byggnad med härligt grönområde.

Vi trodde tyvärr det var smart att åka till Brunei under en muslimsk högtid för att kanske se lite festligheter. Vad det egentligen innebar var att mosken var stängd 5 dagar före högtiden för alla icke muslimer. Så vi fick nöja oss med rundvandringen. Som tur var träffade vi lite trevligt folk på vägen.

Innan vi lämnade Kuching fick vi från flera källor höra att om vi skulle till Brunei så var vi tvungna att äta sushi på Excapade. Det skulle tydligen vara den bästa på Borneo. Så med förväntningarna uppe över skyarna vandrade vi vidare längs motorvägen som 3 förrymda djur från zoo. Lite av ett historiskt ögonblick blev det då jag aldrig ätit sushi, någonsin. Smaken var inte helt fel, men låt oss säga att om det var den bästa sushin på Borneo vill jag nog inte smaka den sämre. Madelene och Annika stormtrivdes i alla fall och över lag var det riktigt trevligt.

Nu började vi i alla fall närma oss en av de stora anledningarna till besöket i Brunei, the Empire Hotel.  Ett gigantiskt hotel som byggdes för nästan 7 Milj SEK och har ca 500 rum. Det kändes som att hela byggnaden bara bestod av marmor med vissa delar klädda i guld för att bidra med viss variation. Perfekt bostad för 3 I:are alltså! 2 nätter skulle det bli med en mycket efterlängtad frukostbuffée. Äntligen lite riktigt bröd och ost! Förutom att det är över 50 m i takhöjd finns det flera restauranger, pooler, en bowlinghall, en bio och en spa anläggning som erbjuder ”chocolate rubb”.  

Nästa dag var det dags att besöka de mindre flådiga, men dock så spännande husen i Kampong Ayer, Bruneis vattenstad. Här står hus efter hus på pålar gjutna i floden. Allt ifrån lutande ruckel som förmodligen kommer rasa vilken dag som helst, till nybyggda hus som fortfarande lutar. Nästan 40 000 människor bor här och transport består av taxibåtar som åker i skytteltraffik. Även om det ser primitivt ut finns det affärer, skola, sjukhus och moske.

Over and out!

//Anders