Det är tur att jag inte har en egen blogg för då hade det inte blivit mycket uppdatering för er där hemma, men nu kommer i alla fall mitt andra inlägg :) Skrev detta för några dagar sedan så tiden är lite sned.
Livet är allt bra hårt här i Kuching. Hela fyra timmar den här förmiddagen spenderades i skolan, sedan var det raka vägen hem. På med solkräm och bikini för att sedan ta oss hela den långa vägen från våning 15 till våning tre där vi har vårt poolområde. Låg där ett par timmar innan vädret plötsligt slog om till regn och åska. Begav oss då till ett café bredvid där vi bor och tog oss en eftermiddagsfika samtidigt som vi beskådade ovädret. Jag och Anders tyckte att vädret var optimalt för att få massage, så mätta och belåtna begav vi oss till närmaste massör. En och en halvtimmes helkroppsmassage beställde vi och blev väl genomknådade. Dock var det endast Anders som ej fick behålla ett enda plagg på kroppen utan ligga spritt språngande naken med en 20-årig malaysisk tjej över hela honom som vid massagens slutskede böjde sig fram och viskade i hans öra: ”Happy ending, sir?”. Då Anders, artig och försynt som han är, avböjt detta så hon med betydligt högre och smått förolämpad röst: ”Why?”. På detta svarade inte Anders men något happy ending blev det i alla fall inte. Notan för en och en halv timmes helkroppsmassage slutade på en hundring, så massage kommer garanterat bli ett ofta återkommande inslag de närmsta månaderna.
Igår var det World cup i wakeboard här i Kuching. Fasen vad grymma de var! Jag och Annika fick dessutom äran att äta lunch bredvid nya världsmästarinnan och hennes sponsorer. Senare under dagen gick finalen i rodd, där Swinburne University tog hem guldmedaljen i amatörernas heat = många glada lärare och studenter = öl i söndagssolen:)
I fredags lämnade vi Kuching tidigt på morgonen för att bege oss till ett longhouse. För alla er icke allmänbildade människor (<3) kan jag berätta att ett longhouse är en typ av byggnad/hus/skjul som Borneos urbefolkning bodde i och en del av dem fortfarande bor i. Mel, vår guide plockade upp oss och packade in oss i en skumpig van. Första stoppet var en marknad där jag flera gånger trodde att jag skulle få en hjärtattack. Ni som känner mig väl vet att döda djur inte är min starkaste sida om jag lite milt utrycker mig så. Bland alla frukt- och grönsaksstånd låg stora skålar med kycklingfötter men allra värst, råa kycklinghuvuden! Vem f*n köper råa kycklinghuvuden? Käkar man näbben och ögonen eller vad är det frågan om?! Vill inte diskutera detta närmare.
Marknaden erbjöd även en annan högst ovanlig vara: Uppskuren pytonorm. Mel hade berättat att det förekom försäljning av pyton, men då det är olagligt att döda en sådan eftersom de är fridlysta trodde jag inte att vi skulle se någon utan att försäljarna skulle vara lite diskreta, men inte. Rätt som det var låg där ett par gigantiska pytons framför mig, 10-15 cm i diameter och uppskurna i bitar om 20 cm. Såg helt groteskt ut och jag skulle precis klicka av ett foto då försäljaren förskräckt i sista sekunden hann stoppa mig.
Vid nästa stopp spanade vi in peppar- och chiliodlingar.
Slutligen kom vi fram till båten som skulle ta oss till longhouset. Redigt ostabil och rolig båt och när den lilla 13-åringen som körde gasade upp i planingsfart tänkte vi nog alla att det här kommer att sluta med kapsejsning.
Förvånansvärt nog kom vi dock fram till longhouset oskadda och nästan torra. Vi hade ingen aning vad som skulle vänta oss och det som väntade oss var ganska oväntat, partymusik och risvinsshotar! Därmed dansade vi loss med urbefolkningen som dagen till ära firade ”Malaysia Day”. Blev en riktigt lyckad kväll med mycket teckenspråk (de kunde ingen engelska alls), god mat och massa dans.
Kvällen slutade med att de hjälpe oss att bädda våra sängar och spänna upp myggnät över oss, blev nästan som en prinsessäng. Sov nog inte en sekund den natten, så sjukt mycket ljud! Väggarna var gjorda av bambu och utanför sprang hundar, tuppar, höns och djungeldjur. Kändes som man låg och sov mitt i ett zoo och en gång när tuppen gol var jag helt övertygad han hade kommit insmygandes i mitt myggnät och gapade mig rakt i örat.
Nästa dag åkte vi återigen till våra kompisar orangutangerna. Denna gång fick se en av en gigantisk hane som stundvis kom lite för nära, men han ville nog bara skydda frugan och deras minst sagt söta bebis.
Kram på er! /Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar