Hej igen!

Det är tur att jag inte har en egen blogg för då hade det inte blivit mycket uppdatering för er där hemma, men nu kommer i alla fall mitt andra inlägg :) Skrev detta för några dagar sedan så tiden är lite sned.

Livet är allt bra hårt här i Kuching. Hela fyra timmar den här förmiddagen spenderades i skolan, sedan var det raka vägen hem. På med solkräm och bikini för att sedan ta oss hela den långa vägen från våning 15 till våning tre där vi har vårt poolområde. Låg där ett par timmar innan vädret plötsligt slog om till regn och åska. Begav oss då till ett café bredvid där vi bor och tog oss en eftermiddagsfika samtidigt som vi beskådade ovädret. Jag och Anders tyckte att vädret var optimalt för att få massage, så mätta och belåtna begav vi oss till närmaste massör. En och en halvtimmes helkroppsmassage beställde vi och blev väl genomknådade. Dock var det endast Anders som ej fick behålla ett enda plagg på kroppen utan ligga spritt språngande naken med en 20-årig malaysisk tjej över hela honom som vid massagens slutskede böjde sig fram och viskade i hans öra: ”Happy ending, sir?”. Då Anders, artig och försynt som han är, avböjt detta så hon med betydligt högre och smått förolämpad röst: ”Why?”. På detta svarade inte Anders men något happy ending blev det i alla fall inte. Notan för en och en halv timmes helkroppsmassage slutade på en hundring, så massage kommer garanterat bli ett ofta återkommande inslag de närmsta månaderna.

Igår var det World cup i wakeboard här i Kuching. Fasen vad grymma de var! Jag och Annika fick dessutom äran att äta lunch bredvid nya världsmästarinnan och hennes sponsorer. Senare under dagen gick finalen i rodd, där Swinburne University tog hem guldmedaljen i amatörernas heat = många glada lärare och studenter = öl i söndagssolen:)

I fredags lämnade vi Kuching tidigt på morgonen för att bege oss till ett longhouse. För alla er icke allmänbildade människor (<3) kan jag berätta att ett longhouse är en typ av byggnad/hus/skjul som Borneos urbefolkning bodde i och en del av dem fortfarande bor i. Mel, vår guide plockade upp oss och packade in oss i en skumpig van. Första stoppet var en marknad där jag flera gånger trodde att jag skulle få en hjärtattack. Ni som känner mig väl vet att döda djur inte är min starkaste sida om jag lite milt utrycker mig så. Bland alla frukt- och grönsaksstånd låg stora skålar med kycklingfötter men allra värst, råa kycklinghuvuden! Vem f*n köper råa kycklinghuvuden? Käkar man näbben och ögonen eller vad är det frågan om?! Vill inte diskutera detta närmare. 

Marknaden erbjöd även en annan högst ovanlig vara: Uppskuren pytonorm. Mel hade berättat att det förekom försäljning av pyton, men då det är olagligt att döda en sådan eftersom de är fridlysta trodde jag inte att vi skulle se någon utan att försäljarna skulle vara lite diskreta, men inte. Rätt som det var låg där ett par gigantiska pytons framför mig, 10-15 cm i diameter och uppskurna i bitar om 20 cm. Såg helt groteskt ut och jag skulle precis klicka av ett foto då försäljaren förskräckt i sista sekunden hann stoppa mig.

Vid nästa stopp spanade vi in peppar- och chiliodlingar.

Slutligen kom vi fram till båten som skulle ta oss till longhouset. Redigt ostabil och rolig båt och när den lilla 13-åringen som körde gasade upp i planingsfart tänkte vi nog alla att det här kommer att sluta med kapsejsning.

Förvånansvärt nog kom vi dock fram till longhouset oskadda och nästan torra. Vi hade ingen aning vad som skulle vänta oss och det som väntade oss var ganska oväntat, partymusik och risvinsshotar! Därmed dansade vi loss med urbefolkningen som dagen till ära firade ”Malaysia Day”. Blev en riktigt lyckad kväll med mycket teckenspråk (de kunde ingen engelska alls), god mat och massa dans.

Kvällen slutade med att de hjälpe oss att bädda våra sängar och spänna upp myggnät över oss, blev nästan som en prinsessäng. Sov nog inte en sekund den natten, så sjukt mycket ljud! Väggarna var gjorda av bambu och utanför sprang hundar, tuppar, höns och djungeldjur. Kändes som man låg och sov mitt i ett zoo och en gång när tuppen gol var jag helt övertygad han hade kommit insmygandes i mitt myggnät och gapade mig rakt i örat.

Nästa dag åkte vi återigen till våra kompisar orangutangerna. Denna gång fick se en av en gigantisk hane som stundvis kom lite för nära, men han ville nog bara skydda frugan och deras minst sagt söta bebis.

Kram på er! /Madde

Selamat Hari Raya!

Översatt "Glad Eid", är en muslimsk högtid som symboliserar slutet på Ramadan. Om läsarna har sina huvuden med sig så vet ni att Ramadan pågår under augusti. Rent logiskt så borde därför firandet vara över, vilket det är. Nu är det dock så att det världsomfattande fenomenet som startades av amerikanerna efter Sovjets uppskjutning av Sputnik 1957 äntligen nått lägenheten i Kuching. Vi har fått internet! Så därför kommer nu lite smått och gått som vi kanske förbisett tidigare.

Östra Malaysia måste vara en av världens mest toleranta länder när det kommer till religion. Landet har flest helgdagar av alla, alltid är det någon form av festival eller firande på gång. Slutet av Ramadan firas på så sätt att muslimer bjuder in grannar, kollegor och vänner till sitt hem och bjuder på mat under hela dagen. Vi besökte 8 olika hus under 2 dagar. Vi tror att det var 8 i alla fall, efter alla stopp och all mat var man inte riktigt vid sina sinnes fulla bruk.

Det bästa är i alla fall hur de hanterar alla olika högtider. Nu bjöd alla muslimer in till sina hem, under jul så är det kristnas tur att bjuda tillbaka och under det kinesiska nyåret är det kineserna som lagar maten. En synnerligen Optimal Organisering. I övrigt åker yngre killar runt på små motorcyklar på väg till nästa hus iklädda en färgglad pyjamas, helt klart roligt att se. Tydligen ska det finnas bilder på mig en en grön sådan pyjamas men det verkar som att jag har tappat bort dom...

In other news: så besökte vi ett rehabiliteringscenter för orangutanger och fick se dem på väldigt nära håll under matningen. Alla är vilda och får röra sig hur de vill i skogen men p.g.a. matbrist bjuds det på lite extra.

Man undrar verkligen hur någon kunde tvivla på släktskapet mellan våra raser, de är riktigt smarta små rackare. Funderar också på om Poohl skulle passa i rött hår...

//Anders

River..river..riverside!!

Oj, det har hänt mycket sen sist!

Till att börja med har vi flyttat, här bor vi nu:

Eller kanske inte.. hade säkert varit fint det men vi föredrar vår ljusa och rosa fyra på 15e våningen med utsikt över floden, staden ( och grannarnas sovrum..) och balkong i soluppgång. Andra bidragande orsaker till att vi flyttade in ligger några våningar, ett fint poolområde, gym och 8 glada danskar. Vad mer kan man önska? Känns redan som hemma om inte bättre..                                                                                                                                                                 

Var det då en lätt match för oss att få tag i denna glassiga våning och täcker CSN hela hyran?

Det kan man undra..Vi hade fått ett nummer till danskarnas hyresvärd för att höra om det fanns några lediga lägenheter. Från första dagen i förra lägenheten hade vi pratat om att flytta så vi ringde förstås och blev erbjudna ett möte redan dagen efter. Redan efter att ha sett poolområdet hade vi nog mentalt redan flyttat in. Så efter att ha tittat på själva lägenheten och efter en kortare överläggning nere vid river bank, bestämde vi oss för att flytta in även fysiskt. Och i det här landet är det snabba puckar som gäller så vi kunde redan fått flytta in dagen efter men lugnade oss en dag till. Nya bostaden firades ordentligt med massa mat på Top spot med Central Timur gänget! Fin kväll! Och, nej hyran är lägre och faktiskt t o m betydligt lägre för var och en av oss än våra lägenheter i Linköping. Så var inte oroliga, vi kommer nog ha råd med en hembiljett i januari. Det är planen i alla fall.

Själva flytten gick också hyfsat smidigt. Jag och Madde flyttade allt med hjälp av en surt suckande taxichaufför, han blev inte trevligare av att han inte visste var vår nya lägenhet låg och den enorma mängd packning som han var tvungen att pressa in i sin kära taxibil. Hur har vi lyckats samla på oss allt detta på bara någon vecka? Eller okej, jag måste erkänna, hela resväskan som från Sverige var den enda packningen jag hade var nu efter KL-resan fylld med ENDAST kläder! Inte konstigt att pengarna går åt..

Taxichauffören suckade om möjligt ännu mer när han hjälpte oss lasta ur alla väskor och påsar. Undra vad han hade gjort om vi frågade honom om att bära upp dem till plan 15 också. Vi förlorade en sak under flytten och det var något så ovärderligt som en påse havregryn. Jag vet inte om jag håller taxichauffören som misstänkt där men det är ju inte helt otroligt. Han verkade ju inte ha ätit frukost den dagen så jag ser ett motiv.. Den tanken känns ändå rätt okej, vi förlorade våra havregryn men taxichauffören var säkert mätt och förhoppningsvis glad resten av dagen..

Väl uppe i lägenheten satte vi igång att städa, för i det här landet lämnar man lägenheten som man flyttar ut ur lite i vilket skick man vill och städar (eller ja åtminstone gör vi det, kan inte svära på att alla andra gör det) när man flyttat in. I vår första lägenhet låg t ex mat kvar i kylskåpet tillsammans med en luddig matta av mögel i hela skåpet, mums! Den som får den lägenheten efter oss ska vara glad, så mycket kan jag säga. Om kylskåpet var äckligt behöver jag inte gå in på hur toaletterna där såg ut. I vår nya lägenhet var det inte alls lika illa ska tilläggas och det är vi glada för J Efter att bestämt hur vi skulle bo, var det bara att flytta in grejerna. Då det finns ett glassigt master bedroom har vi bestämt oss för att broderligt dela på tiden i detta lite mer storslagna rum. Madde fick börja, hon ser ut som en prinsessa därinnne J

Helgen har varit ganska hektisk så vi har inte spenderat så mycket tid hemma. Inte hunnit med premiärdoppet i poolen än..

Puss o kram

Annika

¨

Recap: Tre treor till Malaysia

Att säga att fenomenet ”internet”  är välutbyggt i Malaysia vore en kraftig överdrift. För att gå händelserna i förväg illustreras detta väl av vår kontaktperson på universitetet som stolt pekar på en fastklistrad router i taket: Jo, nog har vi trådlöst alltid! Så vid de få tillfällen då vi äntligen kände oss anslutna till den yttre världen var bloggande det sista på tankarna. Snarare handlade det om bankkort som inte fungerade, uteblivna CSN pengar och hot om inkasso från kära Sverige, men nog om detta! Nu är alla problem förbi, vi är i paradiset och inget kunde bli mer perfekt!

Efter några dagar hade vi fixat en lägenhet. Byggnadsdesign och konstruktion är ett intressant ämne som vi säkert kommer att återkomma till. Här tar man hand om mögel genom att använda AC/vädra och badrumsgolvet sluttar uppåt mot golvbrunnen. Med andra ord är vi på jakt efter en ny lya. Penthouse, pool och butler känns inte för mycket begärt för 3 I:are.

Eftersom det var över 2 veckor innan plugget skulle dra igång så bestämde vi oss för en semestertur i Malaysia. Färden gick mot Perhentian Islands för några dagars avkopplande semester och därefter nästan en veckas shoppande och turistande i KL. De Tre Treorna trängde in sig i en liten bungalow med 2 sängar och en madrass på golvet tillsammans med några inneboende i form av ödlor och en spindel av storlek större, om dessa boende bidrog till att betala hyran är fortfarande oklart. Perhentian Kecil höll i alla fall vad den lovat, härliga stränder, varmt vatten, strandrestauranger och snorkling. 

Resan gick vidare mot huvudstaden Kuala Lumpur, de Tre Treorna var mycket förväntansfulla. Utöver förväntan var alla väldigt väldigt hungriga, det här med Ramadan gjorde att det inte fanns något att äta i de mindre turistiga områdena på vägen till KL. Men, men, efter en massa mat väl framme i KL samt en god natts sömn begav de tre treorna sig till Chinatown. Chinatown  består av 2 korslagda gator fullbelamrade med små affärsstånd och butiker. Där säljs allt ifrån souvenirer, kläder, glasögon, elektronik och väskor. Allt så klart väldigt äkta. Här visade Madde upp en överraskande talang, att kunna pruta (personligen tror jag det hade gått lika bra för mig ifall jag hade haft långt blont hår, men det får vi aldrig veta).

Shoppandet fortsatte i KLCC, en av de lite finare galleriorna, direkt i anslutning med Petronas Twin Towers. Ytterliga gallerior ärades med ett besök varav Time Square var den absolut största. 12 våningar,  3 500 000 m² och en inomhusnöjespark.  Spenderandet fortsatte fram tills att pengarna tog slut, tjejernas alltså. Som ”tur” var kunde även mitt mastercard betala klänningar (borde gå att spärra sådant?). När allt gått lite för långt och jag började undra om jag någonsin skulle bli mig själv igen gick det i alla fall att ta en stund för sig själv med en god bok och en Guinness från fat på en av restaurangerna, kyparen var mycket förstående.

Har man besökt KL så känns det lite konstigt att inte besöka symbolen för staden, Petronas Twin Towers. Om inte hela resekassan ska gå åt till de exklusiva biljetterna kan man nöja sig med ett billigare besök på den bro som kopplar tornen samman. Tydligen vore det bra att börja köa tidigt eftersom biljetterna snabbt tar slut. Så 08:00, en halvtimme innan släppet, befann sig Tre Treor i biljettkön, vi var inte först. Efter att ha tillämpat hederlig köteknik från Linköping och optimerat snabbaste vägen flyttades vi fram ca 100 köplatser till nr 124. Inte helt optimalt men med Linköpingsmått en helt acceptabel position. Tyvärr är inte KL Linköping. Fortfarande är vi relativt ovetandes hur kösystemet och biljettförsäljningen fungerade men efter över 4 timmar i kön kunde vi konstatera att den inte är effektiv (funder ni på exjobb inom optimering rekommenderar vi KL och Malaysia i sin helhet). Är ni läsare inte erfarna köare sedan tidigare föreslår vi istället ett besök i KL tower, mycket bättre utsikt, 360^o, och obefintlig kö.

Eftersom vi besökt China Town tänkte vi att ett besök till Little India också vore passande. Det var lite svettigare, lite trängre och luktade curry, men i stort sett samma sak. Vi tittade in lite snabbt i en närbelägen moské också, dock var inte våra kläder passande så vi fick låna (Tips: Konvertera till Islam innan resan så får ni även gå in i moskén).

Hermione, Harry och Luna på väg till campus!

//Anders

Första skoldagen

Hade tänkt börja vår nya blogg med ett inlägg som sammanfattade våra tre första veckor här, men idag har varit en stor dag, nämligen skolstart, så får ta det där sammanfattande inlägget en annan dag.

School time!

Så, imorse gick vi upp tidigt och fick gnugga våra sömndruckna ögon för att infinna oss på vårt nya universitet kl 8.30. Plikttrogna studenter som vi är var vi där i tid (det behöver ju inte nämnas att vi hade misstagit oss om vilken föreläsning vi hade denna morgon, samt att vi varken hade några vettiga block eller pennor med oss i våra väskor som däremot var fyllda med badgrejer för eftermiddagens äventyr).   

  

I alla fall, första föreläsningen var till vår förvåning entreprenörskap. Totalt i ”föreläsningssalen” var vi åtta studenter och en ivrig föreläsare. Till allas lycka (speciellt Anders, Annikas och min samt några danska utbytesstudenter som även var närvarande) var bland det första föreläsaren sa: ”no final exam in this course so it will end in the late november”. Score! Till vår alls olycka var det näst intill omöjligt att höra vad han pratade om resten av timmen. Med en fruktansvärd engelsk dialekt samt att ”föreläsningssalen” var helkaklad, utan några gardiner eller andra ekodämpande föremål, kunde det stundvis likaväl varit kinesiska. Men men, han var trevlig och hade snälla ögon och det sista han bestämde innan det var dags att packa ihop var att vi struntar i morgondagens lektion.

Nästa föreläsning på schemat var Ledarskap. Här hade vi en liten men pratglad malaysisk kvinna till föreläsare som på en skala mellan ett och fem läspade på nivå sex. Fast vi var en grupp på över 60 studenter var hon 80% av tiden vänd mot Annika och mig när hon pratade. Hon uttryckte ordagrant ”I have no friends but I hope that we all can be friends in the end of this course”. Inte heller några final exams i den här kursen. Lika glada blev vi den här gången men kanske inte lika glada som våra danska vänner som var tvungna att fråga en gång till om de verkligen hade hört rätt. 

När jag och Annika hade föreläsning i Ledarskap och hade Anders en minst sagt sval föreläsning i Konstruktionsmaterial. Tydligen satt han och huttrade sig igenom två timmars föreläsande och kom ut blå om läpparna. Stort frågetecken varför air conden måste spruta ut luft i temperatur svensk vinter. Lite roligt också att hans föreläsare hade reserverat de två främsta bänkraderna till sina favvostudenter (som tyvärr inte inkluderade Anders…än).

So long och hoppas att ni alla har det fint!

P&K Madelene